Den tidigare skillnaden mellan distansvektorn och länkstatusdirigeringen är att i distansvektorrutning delar routern kunskapen om hela det autonoma systemet, medan routern i länsstatusdirigering delar kunskapen om endast sina grannrutor i det autonoma systemet.
Jämförelsediagram
| Grunder för jämförelse | Distansvektorrutning | Länk state routing |
|---|---|---|
| Algoritm | Bellman Ford | Dijsktra |
| Nätverksvy | Topologiinformation från grannens synvinkel | Kompletterande information om nätverkstopologin |
| Bästa vägberäkningen | Baserat på det minsta antalet humle | Baserat på kostnaden |
| uppdateringar | Fullt rutningstabell | Länk tillstånd uppdateringar |
| Uppdateringar frekvens | Periodiska uppdateringar | Utvecklade uppdateringar |
| CPU och minne | Lågt utnyttjande | Intensiv |
| Enkelhet | Hög enkelhet | Kräver en utbildad nätverksadministratör |
| Konvergens tid | Måttlig | Snabb |
| uppdateringar | På sändning | På multicast |
| Hierarkisk struktur | Nej | Ja |
| Intermediate Noder | Nej | Ja |
Definition av distansvektorrutning
I distansvektorrutning behöver en router inte känna till hela vägen till varje nätverkssegment; det behöver bara veta riktningen eller vektorn i vilken paketet ska skickas. Tekniken bestämmer riktningen (vektor) och avståndet (hoppräkning) till vilket nätverk som helst i internetverket.
Distansvektorrutningsalgoritmer skickar periodiskt alla eller delar av deras routingbord till sina intilliggande grannar. Routrarna som kör ett distansvektorrutningsprotokoll skickar automatiskt periodiska uppdateringar även om det inte finns några ändringar i nätverket.
En router kan verifiera alla kända rutter och ändrar sitt lokala routingbord på grundval av den uppdaterade informationen som tas emot från angränsande routing. Denna process kallas "routing med ryktet" eftersom routinginformationen som en router har av nätverkstopologin är baserad på routingtabellen för grannroutern.
RIP och IGRP är ett vanligt distansvektorprotokoll som använder hopräkningar eller dess routing-mätvärden.
Definition av Link State Routing
I länk-state routing försöker varje router att konstruera sin egen interna karta över nätverkstopologin. I början av starten, när en router blir aktiv, skickar den meddelandena till nätverket och samlar in informationen från routrarna som den är direkt ansluten till. Det ger också information om huruvida länken för att nå routern är aktiv eller ej. Denna information används av andra routrar för att bygga en karta över nätverkstopologi. Sedan använder routern kartan för att välja den bästa sökvägen.
Länkens tillståndsrutineringsprotokoll svarar snabbt på nätverksändringarna. Den skickar utlösta uppdateringar när en nätverksändring inträffar och skickar periodiska uppdateringar med långa intervall som 30 minuter. Om länken ändrar tillståndet upptäckte enheten ändringen genererar och sprider ett uppdateringsmeddelande angående den länken till alla routrar. Sedan tar varje router en kopia av uppdateringsmeddelandet och uppdaterar rutingstabellen och vidarebefordrar meddelandet till alla närliggande routrar.
Denna översvämning av uppdateringsmeddelandet behövs för att alla routrar ska uppdatera sin databas innan de skapar ett uppdateringsrutingstabell som speglar den nya tekniken. OSPF-protokollet är exemplet länk state routing.
Viktiga skillnader mellan distansvektorrutning och länsstatistyrning
- Bellman-Ford-algoritmen används för att utföra distansvektorrutning medan Dijsktra används för att utföra länsstatusdirigering.
- Vid distansvektorrutning mottager routrarna den topologiska informationen från grannsynpunkten. Tvärtom, i länk state routing får routern fullständig information om nätverkstopologin.
- Distansvektorrutning beräknar den bästa rutten baserat på avståndet (färre antal humle). Däremot beräknar Link State routing bästa rutten utifrån minsta kostnaden.
- Länsstatusdirigering uppdaterar endast länktillståndet medan distansvektorrutning uppdaterar hela routingstabellen.
- Uppdateringsfrekvensen i både routingtekniken är olika distansvektoruppdatering med jämna mellanrum, medan länkstatus uppdateringsfrekvens använder utlösta uppdateringar.
- Utnyttjandet av CPU och minne i distansvektorrutning är lägre än länsstatusdirigeringen.
- Distansvektorrutningen är enkel att implementera och hantera. Däremot är länsstatusrutingen komplicerad och kräver utbildad nätverksadministratör.
- Konvergenstiden i distansvektorrutning är långsam, och det brukar leda från att räkna till oändlighetsproblemet. Omvänt är konvergens tiden i länk state routing snabb, och den är mer tillförlitlig.
- Distansvektorn har inte hierarkisk struktur, medan knutpunkterna i länsstatus kan ha en hierarkisk struktur.
Slutsats
I distansvektorrutning delas routinginformationen, informationen i hela det autonoma systemet och informationen endast med grannarna. Å andra sidan delar routrarna i kunskapsledningen om kunskapen om sina grannar och informationen delas med alla routrar.
