Inkomst är den grundläggande determinanten av marknadsbehovet som bestämmer konsumentens köpkraft. Därför spenderar de personer som har högre disponibla inkomster större delen av sina inkomster på konsumtionsvaror och tjänster jämfört med lägre inkomster.
Varornas inkomstelasticitet beskriver några betydande egenskaper hos efterfrågan på varor i fråga. När inkomstelasticiteten är noll, svarar den begärda kvantiteten inte på förändringar i inkomst. När inkomstelasticiteten är mer än en, så ökar den begärda kvantiteten. När inkomstelasticiteten är mindre än en, så är det en minskning av den begärda kvantiteten. Så här talar vi om skillnaden mellan normala varor och sämre varor, dvs hur inkomst påverkar efterfråganskurvan.
Jämförelsediagram
| Grunder för jämförelse | Normala varor | Sämre varor |
|---|---|---|
| Menande | Normala varor är de varor vars efterfrågan ökar med ökningen av konsumentens inkomst. | Underlägsna varor är de varor vars efterfrågan minskar med ökningen av konsumentens inkomst. |
| Inkomstelasticitet | Positiv | Negativ |
| Förhållande mellan inkomstförändringar och efterfrågekurva | Direkt relation | Omvänt förhållande |
| Föredragen när | Priserna är låga | Priserna är höga |
Definition av normala varor
Normala varor avser varor som efterfrågas i ökande kvantiteter då konsumenternas inkomst stiger och i minskande kvantitet som konsumenternas intäkter sjunker, men priset förblir detsamma. Även om ökningstakten i efterfrågan blir lägre än inkomstökningen. Möbler, kläder, bilar är några vanliga exempel som faller under denna kategori.
Den kvantitet som krävs av normala varor går upp med ökningen av konsumentens reala inkomst men i olika takt och på olika inkomstnivåer, dvs efterfrågan på goda ökningar i snabbare takt med en ökning av inkomsterna saktar dock med en fortsatt ökning i inkomst.
Definition av sämre varor
I ekonomi betyder inte sämre varor inte produkter som är underlagsmässiga men är relaterade till varornas överkomliga priser. Dessa varor är den vars efterfrågan sjunker med ökningen av konsumentens inkomst och vice versa. Sådana varor har bättre kvalitetsalternativ.
Detta koncept kan förstås med ett exempel, bidi och cigaretter är två produkter, som konsumeras av konsumenterna. Antag att både efterfrågekurvan för båda produkterna är nedåtgående, men om konsumentens inkomst går upp, börjar de köpa cigaretter istället för bidi. Huvudorsaken till denna tankesättning hos kunder är att varan anses vara sämre om det finns ett fall i efterfrågan när det ökar sin inkomst, bortom en viss nivå.
Viktiga skillnader mellan normala varor och sämre varor
Skillnaden mellan normala och underlägsna varor kan tydligt dras av följande skäl:
- De varor vars efterfrågan stiger med en ökning av konsumentens inkomst kallas normala varor. De varor vars efterfrågan minskar med en ökning av konsumentens intäkter utöver en viss nivå kallas sämre varor.
- Inkomstelasticiteten i efterfrågan på normala varor är positiv men mindre än en. Å andra sidan är inkomstelasticiteten negativ dvs mindre än noll.
- När det gäller normala varor finns det ett direkt samband mellan inkomstförändringar och efterfrågekurva. Omvänt finns det ett indirekt förhållande mellan inkomstförändringar och efterfrågekurva i sämre varor.
- Vid fallande priser föredrar konsumenterna normala varor till sämre. Till skillnad från, vid stigande priser, skulle konsumenterna vilja ha sämre varor än normala varor.
Slutsats
Konsumtionsvaror och -tjänster är förgrenade till fyra stora kategorier, i syfte att analysera inkomst och efterfrågan, vilka är viktiga konsumentvaror, sämre varor, normala varor, lyxvaror. Normala varor är ett fullständigt motsatta av sämre varor, som i när priserna är låga människor byter till normala varor men när det sker en prishöjning föredrar de sämre varor till normala varor.
